jag skulle fylla 17 år och jag hade övertalat mamma och få min present en dag tidigare.

den var den nionde april jag fick upp ögonen för min lille vän, han var så fin, så nyfiken och jag visste att vi skulle skapa minnen tillsammans.

i två år och 23 dagar fick jag behålla han, min harry. han var så himla speciell så jag blir helt rörd. i början när jag lät han komma och sitta på min handflata så gick han runt och luktade bara, sen råkade han smita under min tve bänk och jag fick jaga han, men det gick bra. hihi, minns det som det var igår.

tiderna gick och han började även bitas, men det var lite charmigt, haha. typ.

han va speciell, jag brukade sitta och prata med han...

3e maj förra året kom jag hem och han bara låg där, han va så himla fin så. jag grät som aldrig förr. kan inte fatta ett djur kan påverka en så mycket, men det kan dom, verkligen! ohboy.

jag saknar han så himla mycket. när jag inte hade någon hade jag ialla fall han.

puss!

Taggar lördag som bara den nuuuuu!