Helgen är över och det har varit full rulle, igen! Men det är helt okej.

I fredagskväll tog jag med mig syrran till veronicas sommarstuga. där grillade vi och hade det jättemysigt!!! supermys var det och man mådde så gött alltså.

lite senare kom anna och leo en sväng, det blev lite kubb och lite mysprat.

vid elva tiden drog jag, veronica och syrran till forshaga, bara sådär liksom, vi drig mest runt och åkte hem sen. jag var hemma tre och var hur trött som helst.

I lördags jobbade jag till tre och efter det åkte jag direkt till mamma en stund och klockan gick så snabbt så redan vid sex-tiden umgicks jag lite med tinebus och hem efter det. Klockan halv sju till halv nio tog jag en promenad och sen gick jag och la mig. värd dag, eller inte. lett på allt. eh, ja!

I går blev det jobb på morgonen, slutade elva och drog direkt för och hämta upp tinebus och vi drog till strömstad för att hämta erica. en trevlig men mycket jobbig dag. körde 65 mil sammanlagt och var hemma elva på kvällen, rätt trött.

Idag har jag jobbat och sen har det ju varit nationaldagen också. Gått lite på centrum med tinebus och liam!

(fy bubblan va snygg du är!! typ fyra år sen jag gilla dig en sväng ju, men aaa, snygg ändå och så kom minnena tillbaka, haha. rätt kulit faktiskt)

Måste bara nämna att jag är så himla glad att Tine finns i mitt liv. En fantastisk fin vän som verkligen hjälpt mig igenom det jobbiga dom senaste dagarna, vet inte om jag hade klarat det utan henne, så himla tacksam så det finns inte. <3

you told me there's no need to talk it out' cause its too late.

to proceed and slowly i took your words and walked away. 

no looking back, i wont regret, i will find my way

i'm broken, but still i have to say

its alright, im so much better witout you, i wont be sorry.

jag är så himla trött på mig själv! att jkag alltid ska envisas om att inte släppa taget, att jag ska sitta och tro att det kan bli nått bra? men jag tror jag vet saningen nu och även om det sårar och inerst inne ville jag inte inse den så finns den där och jagar mig ändå och jag vill gråta i flera dagar, vilket jag kommer göra. jag kommer vara otrevligt mot alla, va på dåligt humör runt dom jag umgås med och gråta sönder när jag är ensam.

allt som jag inte vill.

varför har jag låtit det gått så långt? varför har jag tänkt det bästa? varför har jag inte fattat? hur jävla dum i huvdet som helst är jag! 

livet suger ganska hårt just nu och jag vill aldrig mer se dig. om man bara kunde trycka på delete och glömma allt. vara glad och komma över. snälla, jag ber. du ville inget ändå.