Imorse ville jag verkligen inte vakna, jag är så sur och arg för att ögonen öppnades och jag var vaken, det var som någon gick på mitt hjärta och allt krossades. Jag ville inte vakna för allt va så himla perfekt, mer än så perfekt kommer inte en dröm bli igen och absolut inte verkligheten. So perfekt och glädjerus i hela kroppen, loved it!

Men tillbaka till verkligheten fick det lov att bli och jag tycker det känns sådär. Jag tänker på dig för mycket och jag vet inte varför. Fast cykelturen på väg hem från jobbet tänkte jag 'saknar jag dig verkligen lika mycket nu?' och grejen är den, nej det tror jag inte jag gör.

Hur mycket jag än kommer kämpa så kommer det inte gå, men jag vet att jag kan släppa taget om jag slipper träffa dig, för det är då allt komer komma, fast nee, det kommer ändå. Det är nog därför jag gillar att jobba, tankarna kommer inte lika lätt så det är oerhört skönt!

släpp, släpp, släpp taget. i love to! hm.

puss.

bilder och så från sthlms resan kommer nog imorgon, ne söndag? vet inte, vi får se! kalas imorgonkväll, wiho!

puss igen.